Vad är lycka?

Jag har kommit på att lycka får jag när jag sätter mig och det hela i ett större sammanhang.
Vad är min plats på jorden...
Och att livet är enklare än vad vi förväntar oss, men samtidigt så mycket mer komplext.

Ödmjukhet är ett ledord.

Vi människor är en del av naturen, vi är naturen. Naturen är allt kring oss och allt vi är.Vi är inte avskilda från den, även om vi har uppfostrats i den tron. Människan har begåvats med tankens kraft, vilket både är en välsignelse och förbannelse då det har gett oss förmågan att analysera. Fördelen i detta ligger att vi har kunnat utvecklats i snabbare takt, men det negativa är vi har fått en oförmåga att bara vara likt resten av djuren. Allt som sker söker människan ett rationell förklaring. Men likt naturen är människan nyckfull, saker sker ibland där vi inte hittar en förklaring.Och saker sker som inte var planerade att ske, eller som inte enligt den logiska, analyserande nutida människan förstår. Att förstå det och lämna över, och flyta medströms istället för motströms, ger lyckan plats att flytta in.

Jag blir lycklig när jag slutar se mig själv som en del av ett kugghjul i ett stor maskineri, där allt ska fungera 24/7. Då jag har möjlighet att stanna upp när jag vill. Där jag får känna, vara besvärlig,ha behov. Där jag bemöts med ödmjukhet och där mina svagheter är accepterade som en del av mig, och inte något som stannar upp den ständiga lyckan som vi ska förväntas ha. Illusionen där framgång möts i ständigt leende människor.

Tålamod möts med tålamod. I naturen går allt långsamt i industrilandet går allt fort. Inte konstigt att vi tappar lyckan säger jag. Vi har inte tid att läka, vila. För vi har uppfostrats i en land där du kan beställa en hamburgare på macdonalds som blir färdig på 5 minuter och där räddningen heter "piller". Har du ont; tabletter. Är du ledsen; tabletter. Ja, debatten är sedan länge uttjatad men tåls att upprepas. Hur kan man tro att en människa bli frisk genom att bara dämpa symptomen. Tar man bort smärta finns det ju fortfarande kvar?

Lite mer komplexa är vi ju ändå. Människan är ju t.ex en social varelse, men också en inkännande varelse, då alla våra sinnen orienterar oss i världen om vad som är farligt och tryggt. Med tabletter tar vi ju bort ju det vi känner, vare sig det gäller inre eller yttre smärta. På ett sätt kan man säga att detta gör oss mer handikappade än då vi hade ont. För det onda ville ju säga oss något, varna oss? Hur får vi lyckan när vi är avstängda, inte mottagliga?

Sen säger jag inte att all medicin ska slutas användas. Inte heller värktabletter eller antidepressiva.Men ibland känns det som att allt ska vara mer komplicerat än det är.
Vetenskapen är bra många gånger men tänkandet kan inte ersätta allt. Mänskliga värden måste återfå sin plats som viktig. Många höjer nog sina ögonbryn; men varför skrivs inte kramar ut på recept? Och varför kan inte snälla herr psykdoktor istället för tabletter skriva ut en timmes skratt om dagen ? (som faktiskt också är vetenskapligt bevisat och mycket mindre biverkningar)

Jag tror vi måste lära oss att leva, inte förlita oss på att något eller något ska rädda oss. Detta gör oss både känslomässigt och fysiskt handikappade.
Vi måste få verktyg att klara oss själva när vi söker hjälp, inte göra oss beroende av räddning.
Vetenskapen har många gånger gjort oss handikappad, för det har gjort att vi förlitat oss så mycket på någon aktoritet istället för att lyssna till våra egna signaler. För i vetenskapen kommer alltid tanken före känslan. Men egentligen är ju det tvärtom, du känner alltid något innan du tänker.

Men för detta krävs ett långt och hårt arbete. Ingen du kan köpa på clas ohlsson för 100 kronor direkt.Likt naturen finns det inga genvägar. Trots att konsumtionssamhället uppfostrat oss att tro att allt går att köpa för pengar; även lycka. *Bara jag hade den där bilen, det där jobbet, eller kunde resa så skulle jag vara lycklig* Däremot ska jag inte sticka under stolen med att pengar kan det göra den enklare att uppnå lycka då det skaparen trygghet. Men trygghet kommer i slutändan inifrån och inte utifrån.

Jag hade en lärare på min förra skola som sa att vi kreativa människor är känsligare än andra.Kanske också därför vi har kvar den egenskap att känna in. Det som förr var en överlevnadsinstinkt tog farbror samhälle över. Tänk inte själv; vi har redan forskat fram hur du ska tänka. Och leva. Och känna. Frågan är vad det rationella förhållningssätt har gjort för människan. Och med naturen som är vi. Det känns som vi människor famlar omkring som blinda, döva och stumma för det länge varit något som talat om för oss hur vi ska vara, tänka och leva. Vi har blivit omedvetna hur saker påverkar oss.

Kreativa; konstnären, designer, författare, skådespelare, musiker osv.  återskapar känslor, stimulerar de känsloorgan som gör oss lyckliga. Vi ska inte underskatta sinnesorganens förmåga att skapa lycka. Vi kan aldrig tänka oss lyckliga. Lyckan kommer när vi är nära naturen och oss själva genom att iakta och inte lägga ner så mycket värderingar om rätt eller fel. Känslan är aldrig fel. Vad känner du idag?

Jag går ut i naturen och andas. Kan titta på ett färg på ett löv och förundras över hur naturen kan blanda en sådan färg. Och doften av nybakat bröd gör mig helt lugn. En kram kan rädda en dag och ett par uppmuntrande ord och ett leende värmer i själen.

Det finns så mycket i det enkla. Jag kallar det lycka. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. (Oftast inte...)