"En dag såg hon sanningen i vitögat
då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
och aldrig vill hon se honom igen

För inte är sanningen vacker
nej snarare är han grotesk
Inte är sanningen ljuvlig och ren
nej snarare bitter och besk

Så vänder hon hem till lögnen igen
Han sluter henne i sin famn
där glömmer hon genast sanningen
när lögnen viskar hennes namn...."

Så låter låten "sanningen i vitögat" med Lisa Ekdahl.

En del av psykologin delar upp människans psyke i fyra fönster;  vad vi vet om och andra vet om, vad vi vet om med andra inte vet om, vad andra vet om men vi inte vet om och vad vi eller andra inte vet om (dvs det förträngda)För att människan ska bli en stabil och lycklig människa ska det finnas balans mellan alla dessa fyra. Detta gäller därför också att bli medveten om att vi inte vet allt om oss själva och om våra sämre karaktärsdrag och lära oss att titta närmare på dem genom andra.

Vi alla har nog någon gång känt oss som offer för vår omgivning. Att vi har gjort allt men att det ändå gick fel. Att vi kämpade så hårt, men att det fanns någon eller något som motarbetade oss. Men hos vissa blir detta kroniskt. Vissa av oss blir kvar i det där ältade; att alla andra är idioter, att allt som hänt i ens liv är pga av andra. Att man själv är ett offer och inte alls har ansvar för sitt eget handlande och beteende, och därigenom till egna liv.

Några exempel på dessa ursäkter är: Jag har fått förhinder, bussen kom inte, det regnade, jag är för gammal, jag är för ung, jag har inte tid, jag är för fet, jag är för smal, det är inte rätt tid, jag har inte rätt kläder, jag är svensk, jag är trött, jag är invandrare, det är för enkelt, det känns inte rätt, jag är för erfaren, jag är för oerfaren, jag är för outbildad, jag är för utbildad, jag är deprimerad, jag är sjuk, jag hade en dålig uppväxt,  jag var tvungen att fixa något annat, min barndom var dålig, det är samhällets fel, det är chefens fel, det är min personal om är inkompetent, det är tråkigt, jag är inkompetent, alla är inkompetenta, det är ingen idé, jag har inga pengar, jag är för ful, det är jobbigt, jag är för snygg, jag är sämst, det är för svårt, jag är bäst, jag har haft ett svårt liv, jag ger upp, jag vill inte leva....

Listan över ursäkter tar aldrig slut. Detta är dock inte konstruktivt om du vill ha personlig utveckling, expansion och frid i ditt liv. En del av förklaringarna och ursäkterna är övertydligt långsökta och flera är riktigt komiska. Glöm inte
att vi skrattar för att vi ser oss själva i andra och att det är lättare att få distans till sig själv genom att se sin egen spegelbild i andra människor.

Jag menar inte att man inte får haft ett svårt liv, en hård barndom eller andra svårigheter. Men hemligheten ligger i att skilja mellan dåtid, nutid och framtid. Jag säger inte att man ska stänga dörren om sin dåtid, men för att kunna leva i nutid måste man kunna acceptera det som varit och gå vidare. Man får visst känna sig ledsen över saker som hänt,jag ser det som ett måste för att kunna släppa taget, bara detta inte övergår i bitterhet. Det är skillnad på att uppleva en känsla och händelse och att älta det.

En människa som hamnat i offerrollen, med den sk, offerkoftan, använder sig gärna av projicering.Projicering innebär att man gömmer sig själv och sina beteenden bakom en annan människas beteende.Dvs istället för att se sina egna dåliga sidor väljer man att fokusera på en annans människas beteenden."Jag vill inte inse eller kännas vid mina egna "svagheter" och för att försvara självbilden tillskriver jag andra dessa egenskaper". Enligt sigmund freud är detta en försvarsmekanism, att skydda sig själv från verkligheten. Man väljer också gärna att umgås med människor som har större problem än en själv för att inte behöva se sina egna beteenden. Dessa personer är också de människor som ofta finns i vårdande yrken men också de som väljer att ha en relation med en partner som t.ex är alkoholist.

Vårt samhälle lägger ett överväldigande fokus på intellektet. Detta har också gjort att vi inte litar på oss själva och vår intiution; våra inte känslor. Starka känslor är inte accepterade i de flesta offentliga rum och sociala rum, framförallt inte negativa som t.ex ilska. Detta medför också, anser jag, att vi tappar kontakten med vårt verkliga jag. Vi blir blinda för våra känslor och därför också vårt verkliga jag. Och när vi tappar kontakten med oss själva irrar vi omkring som blinda,
ingen aning om någon ting, som oftast slutar i missbruk av alla dess slag och en massa ångest och depression.

Men det är stor skillnad mellan vuxna och barns förhållande till känslor. Ett barn ser på världen med förundrade ögon och för ett barn är alla känslor lika accepterade. Men så småningom lägger de vuxna över sina egna blockeringar och
mönster på barnen. Detta gör de vuxna så klart i all välmening, ingen förälder vill sitt barn illa. Föräldern gör detta för att träna barnet att anpassas i samhället. Barnet lär sig steg för steg vilka uttryck som är ok och vilka som inte är det.
Vi tar över de förbud som våra föräldrar "fått i arv" av sina föräldrar. Det är detta som kallas arvsynd. För detta menas också att vi ärver också alla dåliga mönster och trauman från våra föräldrar. Föräldern lär ut det som de själv har lärt sig.

Författaren Tommy Hellsten i boken Flodhästen i vardagsrummet tar också upp fenomenet kring speglingar. Om en barnegenskap i tidigare generation, dvs vår förälder, har behandlats illa kommer det också överföras till barnet. Vi kan bara ge det vi själva har fått. Ett barn behöver få sina beteenden och känslor speglade för att de ska existera.Om barnet till exempel känner stark sorg är det i början inte medvetet om det;  sorgen finns där men barnet förstår inte att sorgen är dess egen. Om barnets sorg blir synlig i spegeln innebär det att barnet tar känslan till sig och sorgen blir en del av barnet själv. Barnet får då veta att det får vara ledset, att vara ledsen är något bra. Sorgen syns bara om mamma och pappa ser den, godkänner den och ger barnet utrymme att leva med den. Om föräldrarna inte själva har ett utrymme för en känsla vid namn sorg kan de inte heller se det hos sitt barn. Detta slutar med att barnet inte förstår känslan sorg och ser inte själv vad det bär inom sig. Barnet djupfryser detta och bär det inom sig i det förträngda. Om det saknas spegling för barnet, helt eller delvis, kommer det helt eller delvis förbli ofött psykologiskt. Barnet blir en gåta för sig själv och vet inte vem den är. Människans jag-erfarenhet beror i hög grad på hennes kontakt med sina egna känslor och behov. Att äga sina känslor och behov innebär en stark erfarenhet av den egna identiteten.

Trots att inte vi alla hamnar i offerollen så har vi alla fått ett arv av våra föräldrar som innebär både blockeringar och dysfunktionella mönster.En människa som hamnat i offerollen har ofta tappat helt kontakt med sig själv och kan därför inte se sina svagheter. För att kompensera detta måste han eller hon hitta någon annan att skylla på för sin smärta. För han eller hon har aldrig fått speglat att vara ledsen och svag är okej, därför kan inte den känslan existera.
 
Så hur gör vi upp med arvsynden och kommer i kontakt med vår kreativitet? Hur gör vi för att se verkligheten som det verkligen är och inte leva i förnekelse?
Hur kommer vi i kontakt med de känslor som vi aldrig tidigare känt?

Självklart finns det inget enkelt svar. Men ett steg tror jag handlar om att börja leva i nuet. Och vakna upp och börja känna efter istället för att lägga ner rationella värderingar i allt. Att känna en känsla handlar om att vara kvar i nuet. Nuet är den plats där livet äger rum och därför handlar det om att faktiskt leva. De flesta lever sina liv i det förflutna och i framtiden. Jag menar inte att man ska stänga dörren om varken dåtid eller framtid. Men båda dessa förhållningssätt är illusioner. Detta innebär att vi flesta lever sina liv i en illusion.

"Ta makten i ditt liv och sluta göra om samma misstag igen och igen. Gör detta på den enda plats där det är möjligt. Denna plats är givetvis utan tvekan i NUET!"

"Alla sanningar går igenom tre stadier. Först blir de förlöjligade.Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara."
A. Schopenhauer (1788-1860)

"Du lär dig av din historia och du förändrar din framtid i nuet!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är lycka? Jag har kommit på att lycka får jag när jag sätter mig och det hela i ett större sammanhang.Vad är min plats på jorden...Och att livet är enklare än vad vi förväntar oss, men samtidigt så mycket mer komplext. Ödmjukhet är ett ...

Djuret människan har tillskillnad från resten av djuren ett spektra av känslor; glädje, sorg, ilska etc, listan är lång med olika nyanser.Det intressanta är dess status. Glädje är den känsla med högst status medan sorg och ilska är långt längre ner p...

Har länge varit emot hela den här blogghysterin, då jag kännt att det osar lite mediahora över det, dvs. att det har handlat lite om de sk. 15 minuterna i rampljuset. (Först big brother sen bloggdrottning. ) Men jag har tänkt att försöka ge dett...